Våra Bästa År: En Färg Är Bättre än 1000 Ord

2016-01-15_20-40-33

För att  trösta sitt brustna hjärta bestämde Ulrike sig för att koncentrera sig på sin första kärlek istället: Konsten. Så hon tog sin lediga lördag och begav sig till sitt favorit-galleri – Willow Creek’s Konstmuseeum. Men hon hade precis hunnit stiga ur taxin när det pep till i mobilen.

Skönt, tänkte Ulrike. Jag behöver lite distraktion i mitt miserabla liv.

2016-01-15_20-42-31

Det visade sig vara Max som bjöd in till en tidig Halloween-fest på det gamla von Haust godset. Vissa sa att det spökade där och när Ulrike kom dit bekräftades ryktena och det var som om blodet plötsligt frös till is i hennes ådror.

2016-01-15_20-43-25

Men märkligt nog, efter ett ögonlocks blinkande så verkade de två spökena Mimsy och Bernard inte alls särskilt skrämmande. Snarare tvärtom faktiskt.

2016-01-15_20-46-16

Ulrike kände att hon blev märkligt påverkad av framför allt Bernard’s närvaro.  Hennes handflator blev alldeles svettiga och plötsligt kände hon sig alldeles knäsvag och en stödjande kram var mer än välkommen.

2016-01-15_20-50-26

-Kom min sköna, sa Bernard med en röst som lät som om den kom flera ljusår bortifrån. Låt mig få visa dig Paradisets Portar….

2016-01-15_20-51-33

Efteråt skulle Ulrike berätta för Maaike att det nästan kändes som att gå från ett rum till ett annat. Från att ha känt sig alldeles bedövad, lealös och utan egen vilja till att komma ut i ett rum fullt av frisk, livgivande luft som hon girigt fyllde lungorna med. För att sedan upptäcka att hon inte hade något som helst minne av var hon hade befunnit sig de senaste timmarna….

2016-01-15_20-51-39

Inte för att det egentligen behövdes. för Mimsy kom hon ihåg och en blick, ja rentav en färg sa mer än 1000 ord. Bernard’s fru var inte lycklig på henne. Nej hon var till och med rosenrasande!

2016-01-15_20-55-21

-Dumma, dumma flicka! väste Mimsy med kall röst och gav Ulrike en rungande örfil.  Vet du vad du har gett dig in på? Spela inte ett spel som du inte kan reglerna till! Nu om inte förr var Ulrike livrädd. Så fort hon fick liv i sina fastfrusna ben gick hon det fortaste hon kunde tillbaka ut genom godset’s grind.

2016-01-15_20-56-42-Och du….. Du LOVADE! Inga fler kvinnor. Inget mer flirtande med dödliga. Jag har inte stannat gift med dig i över 200 år för att behöva stå ut med sådant skit Bernard Arnold Clemens! Aldrig mer. Hör du det? ALDRIG MER!

 

2016-01-15_20-57-02

Men Bernard verkade inte särskilt skrämd av sin frus avhyvling. Snarare tvärtom: Han verkade riktigt nöjd med sig själv!

-Yup, yup. Still got it!

2016-01-15_21-11-48

Om det var känslan av att ha lurat döden, eller det faktum att Ulrike inte längre kom ihåg varför det var så viktigt det där med att vara rädd eller vad andra tyckte om henne det visste hon inte. Men helt plötsligt var det det enklaste i världen att bjuda ut Melvin på en kopp kaffe.

2016-01-15_21-12-54

De pratade och lärde känna varandra på ett helt annat sätt än tidigare och  så äntligen….

2016-01-15_21-13-06

….fick Ulrike den där kyssen som hon hade både drömt och målat så länge! Bra jobbat Ulrike!

2016-01-15_21-29-34Den natten sov Ulrike Faust äntligen hela natten utan avbrott och hon somnade faktiskt på en gång utan att ligga och snurra i sängen för att komma på hur hon skulle sluta vara rädd och börja våga. Framtiden såg ljus ut!

-Vad tror du Bloudwed? Har vår Ulrike fått tillräckligt med hjälp för att kunna finna lyckan på egen hand? Eller behöver hon ytterligare knuffar?

-Det tror jag nog Spelledare. Hon verkar ha fattat konceptet “Friskt Vågat….” nu. Dessutom så är jag sugen på muffins.

-Muffins?

-Ja, med glasyr och grädde på toppen….

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *