Legacy Challenge – Del 1.5 (Lek inte med elden Miriam!)

2016-02-16_21-22-05

Samma kväll som Miriam hade fått sin befodran var också dagen före sin första lediga dag. Självklart tackade hon ja när kollegorna bjöd med henne på after-work och vidare på den bästa nattklubben i stan!

2016-02-16_21-24-28

Lite dans, mycke dricka och tja…. Don han flirtade med allt som rörde sig, inklusive Miriam!

2016-02-16_21-25-47

Men allteftersom hon drack allt mer blev hon allt ledsnare och mer deprimerad. Alla verkade ha någon att bry sig om, att vara två med. Ibland var det så uppenbart!

2016-02-17_12-26-12

Kanske var det spriten som talade mer än något annat. Men när hon och vännerna hade skilts åt utanför nattklubben styrde hon med bestämda steg kosan mot cafét Chic Romantice. Hon var på väg mot önskebrunnen….

2016-02-17_12-24-32

Miriam var egentligen inte skrockfull alls. Idén att man kunde få alla sina innersta önskningar uppfyllda bara genom att kasta i en guldpeng var så bisarr att hon måste skratta.

2016-02-17_12-24-57

Ändå blev hon bestört när hon innuti sitt huvud plötsligt hörde: ”Mörk väg skall du gå. Ingen tur kommer du att nå. Men när du tittar tillbaka vinner du 1000-falt det du fått försaka…” Sedan blev det tyst.

2016-02-17_12-31-30

Som sagt, Miriam var inte skrockfull, men när hon på morgonen efter lyckades sätta eld på sig själv när hon skulle tända läger-elden, ja då var det inte utan att hon började undra. Låg det något i det brunnen hade sagt till henne? Eller höll hon på att bli galen?

2016-02-17_12-17-41

Morgonen efter var hennes arm fortfarande röd-flammig och väldigt öm. Miriam kände sig nödd och tvungen att ringa in och sjukskriva sig. Chefen var väldigt förstående och bad henne krya på sig. Möjligen lät hon lite väääl munter när hon berättade att hon hade en överraskning till Miriam när hon kom tillbaka?

2016-02-17_11-42-57

Men Miriam var inte den som grubblade mycket över märkliga ting i livet. Hon passade på att ta till vara på sin semester så mycket som möjligt.

2016-02-17_12-34-58

Det var en helt annan känsla att springa i terrängen än att springa på stadens gator.

2016-02-17_12-33-54

På en av sina morgonpromenader mötte hon lantbrevbäraren. Vilket i och för sig var skönt. Då slapp Miriam alla nyfikna blickar på folk som gick föbi den nedgågna tomten och undrade vem det var som hade slagit läger där? Var det någon lokal huligan måntro?

2016-02-17_12-36-20

Semestern/Sjukskrivningen gav henne också chansen att arbeta lite mer på sin köksträdgård. Den började arta sig väl nu!

2016-02-17_12-46-08

Och tillbaka till jobbetefter helgen fick Miriam lära sig varför alla hade varit så förstående och uppmuntrande kring hennes ledighet…

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *