Legacy Challenge: Del 1.11 (Händer det här verkligen?)

2016-03-07_19-39-35

Och så var den färdig – Ambrosian. Miriam visste inte om hon inbillade sig eller inte men hon tyckte att den riktigt gnistrade och skimrade. De bestämde sig för att utföra cermonin nere vid bryggan senare samma natt.

2016-03-07_19-39-55

Severin var rörd till tårar (kunde spöken gråta?) när han med darrig röst förklarade hur mycket det betydde för honom att Miriam var villig att lita på honom att ta den här risken med honom.

2016-03-07_19-40-13

Hon själv var inte lika säker. Hon var rädd ända in i märgen att det skulle gå som förra gången, att inget skulle hända. Eller värre – att han skulle försvinna helt från henne. Men hon älskade honom för mycket för att inte låta honom försöka…

2016-03-07_19-40-35

Är det dax? frågade Severin. En retorisk fråga då han stod med bakelsen i sin hand. Jag håller tummar och tår älskling svarade Miriam.

2016-03-07_19-41-54

Det smakar lite sött sa Severin eftertänksamt efter att tagit en tugga. Miriam, hon önskade att det hela vore över. For better or worse.

2016-03-07_19-44-09

Först verkade det som om inget hände och Miriam kände sig nästan skamsen över att hon inom sig drog en lättnadens suck. Men så plötsligt förvandlades Severins ansiktsuttryck. Hans ögonglober växte sig stora och ett förundrat uttryck drog över hans ansikte.

2016-03-07_19-45-09

Så med ens inneslöts Severin i ett bländande ljussken och försvann. SEVERIN! skrek Miriam i förtvivlan. S-E-V-E-R-I-N…..

2016-03-07_19-45-37

Fast när ljuset falnat så fanns han där framför henne. Severin. Samma person som förut, men ändå inte. För den här gången var han inte spöke längre. Han var en människa av kött och blod…

2016-03-07_19-46-58

Jag ser dig…. sa Miriam förundrat.

2016-03-07_19-47-15

Jag ser dig, älskling svarade Severin och omslöt Miriam i en öm omfamning.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *