Förändrad för Alltid… RATL – Kapitel 3

2016-07-07_09-10-19

Tiden gick, och dagar lades till dagar, veckor till veckor och inte mycket förändrades väl egentligen mellan mig och Simon. Men vi hade väl skapat någon form av en underförstådd outtalad vapenvila. Själv blev jag bara större och större, och behövde verkligen gå på toaletten var 5 minut. Då var jag extra tacksam över att vi hade lyckats skrapa ihop till det som krävdes för en inomhus mulltoa!

2016-07-07_09-05-29

Men för övrigt så gick livet sin gilla gång: Slemmigt, men mättande ni vet… En solig eftermiddag hade jag dock jätte-tur på min grod-raid. Jag hittade en super-ovanlig groda! Nu skulle saker och ting lätta ekonomiskt. Woop, woop!
2016-07-07_09-17-06

Snarare än beräknat dock fick jag betydligt mer smärtsamma saker att tänka på, då vattnet gick mitt på vårt improviserade toalett golv. Jäklar! Nu var det dags alltså. Det fanns verkligen ingen återvändo.2016-07-07_09-19-56

Smärtan var nästan outhärdligt, men jag fick verkligen bita ihop för det fanns inget annat att göra. Att föda på sjukhus och riskera upptäckt var liksom inte an option. Så det var bara att försöka att djupandas under varje värk som kom allt tätare.

2016-07-07_09-22-45

Hela processen var ytterst långdragen och smärtsam. Det hela verkade pågå i vad som verkade som en halv evighet. Efter 20 timmar av intensiva värkar….

2016-07-07_09-23-18

…nådde hela förlossningsarbetet sin kulmen och Lilla Tove  var född.

2016-07-07_09-29-02

Jag trodde inte det var möjligt att älska någon så intensivt som jag älskade den här lilla varelsen som låg där i sin bavykorg och jollrade förnöjt. Men det gjorde jag. Intensivt och hett. Vilket gjore att den djupa oron och ångesten rev upp desto mer smärtsamma sår. Skulle jag överhuvudet taget kunna ge min dotter ett bättre liv än det jag hade levet? Jag kunde ge av min kärlek, men vad mer kunde jag ge?

**************************************

2016-07-07_09-32-58Att bli pappa var inte något som Simon tog särskilt lätt på. Långt därifrån. Men ändå, det var inget absolut inget som hade kunnat förbereda honom på den lite panikartade känslan som rusade genom hans kropp första gången han mötte sin dotter.

2016-07-07_09-50-50

Han bestämde sig för att introducera sig själv stegvis och försiktigt. Första steget var att bara våga hålla i henne och steg för steg blev han modigare tills han en dag till och med vågade byta blöja på Tove i röda boxerkalsonger….

2016-07-07_10-33-34

Men allt var inte frid och fröjd. En kväll höll Simon på att elda upp sig själv när han experimenterade med den nya eldstaden som han hade byggt. Tack och lov var han snabbtänkt och slängde sig snabbt på marken. I sinom tid var en uppeldad tröjarm och en röd rodnad på huden det enda fysiska minne han hade kvar.

2016-07-07_09-42-48

Eldstaden var annars ett dubbelt geni-drag. Dels kunde de för första gången äta mat på hemma-tomten. De behövde inte smyga iväg och riskera att bli upptäckta när de grillade sin frukt eller vad det nu var. Äntligen kunde de dessutom grilla färsk mat som de fångat själva och inte lita på fallfrukt hittad i en container…..

****************************************

2016-07-07_09-49-17

Vist, min tid uppfylldes väldigt mycket av Tove, att uppfylla hennes behov och att lära känna henne och så vidare. Men jag tog mig tid så ofta jag bara kunde att fokusera på trädgården. Det var inte mycket just nu. Men jag visste att så småningom så skulle den här oasen hjälpa oss framåt i livet!

2016-07-07_10-07-00

Det var också den här trädgården som fick ta emot alla mina tårar när dagen varit lång, jag kände mig ensam, eller Tove haft extra mycket kolik. Då gick jag hit och lät tårarna falla. Det kanske låtte ko-ko, men jag fick verkligen en helande känsla och att basilikabusken verkligen sög åt sig alla mina tårar och absorberade och transformerade dem. Oavsett vad så kände jag mig alltid på bättre humör när jag gick därifrån.

2016-07-07_09-48-34

Min andra tillflykts ort blev min yoga rutin som jag gjorde varje morgon. Efter graviditetens begränsningar så var det en oerhörd frihetskänsla att faktiskt kunna utföra om än inte de allra svåraste positionerna, ändå ställningar som utmanade min smidighet, uthållighet, styrka såväl som fokus!

2016-07-07_10-02-27

Allt eftersom tiden gick och vi kunde bygga upp vår lilla familj och oas omkring oss så kände jag att mitt humör verkligen började lyftas. Till och med Simon verkade lite mera lekfull ibland. Även om han också hade sina mörka stråk av depression och ångest ibland. Men ändå, framtiden såg ljus(are) ut för mig, Simon och lilla Tove!

Anteckningar

Ja, ja jag vet. Det här är ett sådant där Meeeeeh kapitel och det blir lätt så för mig när mina simmar har överkommit de värsta, värsta svårigheterna. Det blir liksom inte intressant att spela något mera. Sedan så händer det inte så mycket ekonomiskt heller. Har jag tur kan jag få Simmarna att tjäna lite knappt 400 simdaler på en dag med fiske, insamling och trädgårdsodling och det går inte riktigt att bygga ett slott på denna bas. Men positivt i kråksången är i alla fall att de nu har passerat gränsen för totalt utblottade. Deras hem är värt mer än 10 000 $ och de går alltså inte omkring och är konstant deprimerade pga de är så fattiga. Skönt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *