Amore Legacy Challenge – Kapitel 1.2

Att i princip leva som hemlös ställde hårda krav på Lucky. Känslan av att aldrig vara riktigt utvilad, aldrig kunna känna sig vare sig ren, varm eller mätt. Det tärde på mig. Ett av de sätt som Lucky försökte motverka detta på var genom att försöka hålla sig i form så gott hon bara kunde. Varje morgon, kom hagel, kom stormar så snörde hon på sig sina löparskor och joggade ett varv runt Brindelton Bay. Gärna så tidigt som möjligt. Innan någon annan mer än de vanliga hundägarna.

Den första tiden Lucky hade bott här så hade hon verkligen hatat stället. Isolerat, lantligt och merparten av de bostäder och faciliteter som fanns här var så över hennes betalningsförmåga att de lika gärna ha legat på månen. Men så en tidig höstmorgon, Lucky hade väl bott i Bridelton Bay tre veckor och några dagar, hände något. När hon tänkte tillbaka på hennes första tid här senare i livet så kunde Lucky inte säga exakt datum eller klockslag när saker förändrades. Men hon visste exakt hur det kändes.

 

Det var känslan av att hon inte längre gjorde saker bara för att överleva. Plötsligt levde hon inte längre bara från dag till dag utan hade börjat planera inför framtiden. För en utomstående hade det kanske verkat som en bagatell, men för Lucky var det ett jätte-kliv. Det hon hittade på sina dagliga grävande bland naturens egen kvarlåtenskap i sitt ständiga sökande efter ett sätt att få en dräglig vardag hade hon brukat sälja eller byta in mot mat. Men en morgon, efter en löptur insåg Lucky plötsligt att hon ville något mer än att få spruckna nagelband och jordfärgade fingrar. Hon ville skaffa sig något mer. Hon ville ha den dagliga möjligheten till en timlång varm dusch. Tre varma mål mat varje dag och framför allt en varm säng att sova i. Lucky ville alltså skaffa sig ett eget hem.

 

Plötsligt så hade Lucky något att planera mot. Ett mål, en dröm. Men i och med det så insåg hon snabbt att hon var tvungen att sluta upp med att leva från lön till mun. Hur tufft det än var och kändes så behövde hon börja spara undan pengar till ett framtida hus. En ganska oväntad inkomst kom att bli att leta rätt på och sälja ädelstenar och metaller som det visade sig finnas gott om i hela Bridelton Bay och även andra områden som Lucky besökte.

Ytterligare life-hacks som Lucky snart lärde sig att använda sig av var att använda sig av de större parkernas fasciliteter. Bridelton Bay hade ingen, men däremot så fanns det en stor grönskande park i Oasis Springs bara ett kvarter från hennes nya arbetsplats. Lucky både förvånades och förfasades över hur mycket mat som faktiskt lämnades kvar av andra besökare på platsen. Men hon såg inte till att bara äta kvarlämnade rester. Istället så tog hon tillfället i akt att försöka lära sig att laga mat genom att inte bränna något alltför illa på grillen. Det var lite svårt att inte låta dem bli svartbrända till en början, till sist ändå så utvecklade hon en viss färdighet.

-Du är ny här va? Alltså, jag har inte sett dig förut? Och jag brukar gå hit ofta. Nyinflyttad? Brindelton Bay säger du? Jag har alltid velat bo där, men mina föräldrar brukar bara åka dit på sommaren. Vi bor i Willow Creek annars. Namnet är Cassandra Spökh
Lucky försökte att svara på den unga flickans frågor i början, men till sist gav hon upp förhoppningen om att någonsin få en syl i vädret och lutade sig tillbaka.

Cassandra Spökh var precis som sin klasskamrat Darling Walsh två 17-åriga tjejer som gick på Willow Creek Gymnasium visade det sig. Darling sa inte så mycket, utan lät för det mesta Cassandra föra samtalet berättade att de båda tonåringarna ofta brukade hänga i den här parken för att få lite studiero ”inför tentor och så”. Lucky funderade på vad det var för skolor som lät sina studenter studera så här fritt eller ge dem håltimme mitt på skoldagen, men insåg att tonåringarnas tid i parken var nog inte riktigt godkänt av skolan. Oavsett så kom dagarna tillsammans med Cassandra och Darling att bli dagar som Lucky  såg tillbaka på som dagar med mycket skratt, och solsken. Det var också Darling som bekräftade hennes gryende tankar:

-Du har fått riktigt, riktigt dåliga kort, men det är bara att spela med den hand du har fått. Jag är övertygad om att du kommer att ha fått en royal flush i slutänden!


Lucky försökte verkligen hålla humöret uppe och jobba på så mycket hon bara kunde, alla timmar, övertid och alla dagar för att tjäna ihop lite extra pengar att lägga på en handpenning till ett eget hus. Men de långa arbetstimmarna, det hårda livet och avsaknanden av en varm dusch gjorde att hon kände sig mer och mer sliten. Skulle hon verkligen klara av det här?

-SMILE! MAMMA, PAPPA – HÄR ÄR MIN RAPPORT FRÅN MITT NYA LIV! ALLT ÄR BARA BRA HÄR! UTSIKTEN ÄR FANTASTISK, ARBETSKAMRATERNA JÄTTE-TREVLIGT OCH JAG LÄR MIG MYCKET VARJE DAG JAG GÅR TILL JOBBET. JAG HAR TILL OCH MED LÄRT MIG ATT LAGA MAT….
KRAM

/Lucky

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *