Amore Legacy Challenge || Kapitel 1.3

När kvällarna sedan blev mörkare och det blev kyligare i luften så valde Lucky att investera i ett medlemskort på gymmet. Först funderade hon på att bara köpa ett klippkort, då hon inte var säker på hur ofta hon skulle hinna med att träna. Dock insåg hon att det skulle bli alldeles för kostsamt i långa loppet. Vem hade trott det? Att Lucky’s första ekonomiska vuxenpoäng skulle komma pga av ett löpband?

Henns mamma hade alltid sagt att jag måste ha fötts med två vänsterfötter så klumpig som hon var och ärligt, efter femtielfte gången hon hade snubblat på löpbandet så var Lucky faktiskt böjd att hålla med henne. För hur 17 annars kunde man förklara att hon lyckats med konststycket att ramla av något som stod i princip stilla?
-Du måste ta det lite lugnt i början, förklarade Supriya Delgato. En ung hemma-mamma som Lucky hade strålat samman med en dag när hon försökte slå löpbandet med häpnad. Lucky såg att Supriya försökte hålla tillbaka sin munterhet. Men hon var både diplomatisk och generös nog att dölja det i en hostning.

-Sjöben säger du? muttrade Lucky surt. Hade jag velat bli sjöman hade jag farit någon helt annanstans. Inte visste jag att jag behövde ta uttrycket ”Vill du bli fin får du lida pin” så b okstavligt.

-Här, log Supriya. Prova med lågt tempo i början. Inte fortare än att du kan gå och sedan en lägre lutning. Redan 1% lutning simulerar väl vanlig barmark i naturen.

 

Lucky tog Supriyas råd till sitt hjärta och mycket snart så var hon en fena på att springa på löpbandet. De fyra löpbanden var vända in mot väggen och de två TV-apparaterna som var upphängda där. Men det hindrade henne inte från att studera de andra besökarna som kom dit. Där fanns alla typer. De äldre farbröderna som i förtvivlan försökte träna bort sin ölmage för att inte deras fru skulle lämna dem, de fnittrande tonåringarna som såg mer på senaste youtube-klippen på sina telefoner än tränade, några alldeles vanliga människor också och så fanns där Don….. Don var gymmets självutvalda Cassanova. Han gick runt på gymmet i tanktop och solglasögon inomhus och såg ut som om han i princip ägde stället. Han verkarde också ha svårt att hindra sig själv från att flirta med alla tjejer på gymmet. Gifta eller singel verkade inte spela någon roll. När Lucky dök upp första gången verkade han bli överförtjust över att det äntligen kommit nytt kött på marknaden.

-Alltså, den där lismande blicken. Nästan något lystet var det i den, berättade Lucky en kväll för Nancy när de hade en tjejkväll tillsammans. Vart jag än befann mig så hade jag hans ögon på mig, rös Lucky. När jag gick till omklädningsrummet så kände jag mig inte bara svettig utan rejält smutsig också. Inte ens 20 minuter under varmt vatten kunde hjälpa mig med att få bort känslan av hans blickar.

-Don Lothario är känd för att flirta med allt som lever. Han är obotlig. Han kan till och med få ett ”God dag” att bli till en flört. Ögongodis ja visst, men inget jag skulle fästa mig vid, förklarade Nancy. Jag har till och med hört att han har fått ihop det med både Katrina och Dina Caliente, SAMTIDIGT! Kan du tänka dig?!

Mer hann de inte diskutera för Luckys arbetskamrat Liberty Lee dök just upp.

-Libby! Vart har du varit? Sa vi inte halv nio?

-Sorry L.A, jag fastnade i trafiken. Kan du fatta att de verkar bygga över hela Newcrest dessa dagar. Jag räknade till 4 byggarbetsplatser och minst 5 nya cirkulationsplatser på min väg hit. Galet!

-Du körde vilse igen, eller hur? Erkänn?

-Ssssshhh! Det får bli din och min hemlighet, OK. De kramades som systrar och slog sig ner mittemot Nancy igen.

-Så L.A, vad är det jag hör om att du har sagt nej till Don Lothario? Är du allvarlig? Killen är ju urläcker! Hans muskler….Mumma säger jag bara!

-Må så vara, men jag skulle önska att jag för en gångs skulle kunde få träffa någon annan än jocks och strebers. Någon med både hjärta och någonting innanför pannbenet.

-Då vet jag den perfekta killen för dig, utbrast Liberty och såg lurig ut.

-Vem? Inte killen som kör postvagnen på labbet  väl? Han må ha världens högsta IQ, men inga som helst ambitioner. Och ful som stryk är han. Lite standard har jag i alla fall!

-Tssk, tsk, det får bli min lilla hemlis. Men kom över till mitt hus till helgen vetja så skall jag presentera er för varandra, OK?


Klockan hade blivit sent innan Lucky lyckades slita sig från sina vänner och från baren. Men ytterbelysningen och sänglampan lyste hemtrevligt när hon kom hem. Hon hade lyxat till det och köpt en lampa med rörelsedetektor. Så den tändes bara när någon närmades sig yttertomtens yttersta gränser. Ganska behändigt och energibesparande tyckte Lucky. För övrigt så var huset av enklaste möjliga standard. En enkel ihopfällbar campingsäng, en gul trasmatta i form av en blomma och en toalett och dush vars enda möjlighet att skyla sig vid var ett provisoriskt upphängd draperi. Men i sin enkelthet så uppfyllde den viktigaste funktionen: Det var ett hem!

Vem var den mystiska killen bakom dörr nummer 2 som hennes vän Liberty hade hintat om? Hur mycket Lucky tänkte igenom sin och Liberties gemensamma vänskapskrets så kunde hon inte komma på vem det kunde tänkas vara som Liberty skulle tussa ihop henne med. Men med hennes tur i kärlek så började Lucky bli lätt desperat. Hon var inte van vid att vara ensam och de tysta väggarna gjorde henne nästan omedelbart lappsjuk.

-Aooch! Hon hade tappat tråden så fullständigt att hon inte hade sett att ett av hennes fingrar hade kommit emellan skärbrädan och kniven och nu blödde hon ymningt.  Hon rotade runt i kökslådan och drog fram plåsterboxen. I sitt stilla sinne förbannade hon sin klumpighet och önskade att det snart var lördag!


Trots blodspillan så smakade salladen….

….alldeles utsökt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *