Drifter Challenge || House 004 || Kapitel 19

Deuz var en synnerligen flitig student och han fick snart allt mer frihet. Fast ibland kunde han inte låta bli att undra om alla ”ärenden” han fick göra åt professor emeritus inte bara var en serie practical jokes. För hur galet lät det inte att han t. ex skulle gå runt på stan och bland de som var anställda på administrationen och be dem om tung-svabb? Mer än en gång undrade han om det inte låg en hund begraven här.

En av  de andra fördelarna med att Deuz började få allt mer ansvar och till och med hade fått en artikel publicerad som tredjenamn, var att han fick ta med sig sina nya leksaker hem. En av hans absoluta favorit var Simstrålen. Det var en trevlig liten manick som rätt inställd och finjusterad kunde förvandla bly till guld…

Laboratoriet hade såklart en strikt policy mot att använda utrustning utanför arbetstid. Men Deuz resonerade att de professorn inte visste något om, det skulle ej heller skada honom, eller Deuz. Allt gick finfint och finemang, fram tills simstrålen blev överhettad och slutresultatet blev en mindre eldsvåda istället!

Tack och lov hade Deuz haft framförhållning och införskaffat både en brandvarnare och en brandsläckare så den gäckande elden var snart släckt. Men inte förrän Deuz med hjärtat i halsgropen hade sett hur lågorna slickat knutarna på hans livsverk. Han fascinerades av hur levande elden såg ut. Nästan som om elden var en levande organisk varelse.

Missödet med simstrålen fick Deuz att inse två saker: Han var färdig med att ta några genvägar i livet. Helt och hållet. Från och med nu så skulle allt göras enligt textboken. Deuz insåg också att han inte längre ville leva ensam. När helgen kom så ringde han ett djurhem han hade sett en annons för i gratistidningen som kom varje onsdag. Senare samma eftermiddag kom djurinspektören hem med två av de sötaste varelserna Deuz någonsin hade sett. Det var väldigt svårt att välja, men till slut var det kattungen till vänster, Frankie som fick stanna kvar hemma hos Deuz.

-Menar du verkligen det? Du tycker jag är söt?

-Söt som socker, svarade Deuz. Nästan så jag skulle kunna äta upp dig, flörtade han med Louise. De satt på varsin färgglad fällstol i Deuz lilla pentry. Deuz hade just visat upp sina kulinariska kunskaper genom att svänga ihop en grönsakssallad.

-Alltså, Louise… Jag, ehhm… Deuz förbannade sig själv och sin tunghäfta. Han hade länge gått och funderat på vad han skulle säga till Louise nästa gång de träffades. Han hade till och med stått framför den lilla rakspegeln och övat på vad han skulle säga och hur han skulle säga det. Även om han sedan länge hade vetat att Louise inte var rätt tjej för honom, så ville han inte såra någon.

-Jaaaa? Lousie såg förväntansfullt på Deuz och han kände hur han stönade inombords. Han kunde bara inte svika henne så mycket. Istället svalde han djupt och sa:

-Louise, eftersom vi har dejtat ett tag nu så tycker jag att det är dags för mig att bjuda ut dig på en riktigt flott resturang. Vad säger du om att gå ut med mig på Resturang Tre Krabbor på fredag?

Louise, den arma kvinnan, hade så klart blivit överlycklig och dansat ut genom dörren efter middagen sjungandes på en gammal GES-låt: ”Jag är en jävel på kärlek…”. Deuz hade använt sitt jobb som svep-skäl för att låta middagen avslutas tidigt och satt ensam kvar i köket med en spränande migrän. Vad sjutton skulle han ta sig till nu?

-Tänk att få vara en katt istället för en vilsen, screwed-up halv-hyrbrid, suckade Deuz. Så mycket lättare mitt liv mitt liv skulle vara då. Bara leka, äta, sova och sedan leka lite mer. Jag tror verkligen att kattungelivet skulle passa mig perfekt.

-Miau? Frankie tittade uppfodrande på sin husse. Det var uppenbart att han tog sin livsupplift på största allvar. Han skulle fortsätta sitt livsuppdrag att vara den bästa katten som bara tänkas kunde. Imorgon. Just nu tänkte han fokusera på den glittrande lila rörliga strålen som så retfullt verkade komma undan varje gång han satte tassen på den.

Fast bara några dagar senare så gjorde Deuz en makalös upptäckt som fick honom att ställa in alla inbokade restaurangbesök flera veckor framöver. Han reflekterade bara som hastigast kring hur lättad han kände sig när han fick en så pass passande ursäkt att använda för att inte behöva gå ut med Louise.

-Nej, såklart jag är besviken jag också Louise. Men det här kan vara århundradets upptäckt! Det här är det jag drömt om så länge. Jag måste nog jobba övertid, mer än övertid tror jag i ett par veckor. Men jag ringer dig så fort jag får någon dag ledigt, OK.

OK, Hunnybun. Men lova att du inte glömmer bort mig!

Så fort han hade tryckt bort samtalet med Louise ångrade Deuz sig. Det hade varit så mycket enklare om han hade varit ärlig från början! Nu fann han sig i en väv av lögner och osanningar som han inte riktigt visste hur han skulle ta sig ur.

Deuz hade dock hade dock varit sanningsenlig när det gällde upptäckten på laboratoriet. Under en rutinundersökning med ett nyligen uppgraderat teleskop hade man upptäckt en liten, liten lila planet, precis i utkanten av det människan till vardags kallade vintergatan.

-Det är fantastiskt mamma! Tänk, kanske har vi hittat källan till allt utomjordiskt liv som vi funnit här på jorden! Det är förstås en massa tester att göra: Vi behöver sända grävare och satelliter för att studera planetens atmosfär, jordmån och….

-Tyst Deuz! Jag vill inte höra mer! Jag förbjuder dig att prata mer om det här. Cassandras röst var gäll och Deuz kunde se något som han kunde likna vid skräck och panik i hennes ögon. Han var förvånad. Han hade bjudit hem sin mamma till att få ta del av sitt nya hem och sina framsteg på jobbet. Hade han förstått att hennes reaktion skulle ha blivit så här irrationell så hade han inte sagt något alls. Deuz hade aldrig sett sin mamma så här skärrad någonsin, vilket oroade honom.

-Vill du krossa din gamla mammas hjärta? Är det så? Vet du hur ont det gör varje gång jag ser på dig? Det är som att se en spegelbild av Alfonso livs levande. Varje gång Deuz! Som tio knivar som huggs in i mitt hjärta och vrids om. Jag lovar dig min pojke, det här kommer att bli min död!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *