Drifter Challenge || House 004 || Kapitel 21

Deuz mötte Christel av en ren slump. Han satt vid datorn och jobbade på en ny uppfinning han ville prova på jobbet när det blev måndag igen när det knackade på dörren. Utanför stod Christel, långt brunt hår och alabasterblek hy. Hennes mobiltelefon hade slut batteri och hon hade glömt sitt portabla batteri hemma. Kunde hon kanske få komma in och ladda sin telefon så pass mycket i alla fall att hon kunde ringa efter en taxi?

Det hade räckt med att ladda mobilen till 10%. Men hur det nu var så kom de att bli  sittande i Deuz ganska nedsuttna soffa och bara pratade långt efter att mobiltelefonen hade laddats till 100%. Han upptäckte att Christel hade en fantastiskt rolig hurmor. Lite torr, och smart – precis som han gillade. Och framför allt insåg han snabbt att hon verkligen hade något innanför pannbenet. Hon hade läst fem år på Sunset Valley Universitetet. Först hade hon tagit examen i statsvetenskap och sedan läst lite påbyggnadskurser i samhällsplanering. Just nu arbetade och bodde hon i San Myshuno som XXX. Alltså en väldigt stark och självständig kvinna. En inre kvalitet som Deuz insåg att han faktiskt fann väldigt attraktivt.

Klockan var en bra bit efter midnatt när de till slut insåg att det här kanske inte var riktigt normalt och att hur ogärna de än ville skiljas åt så ville de samtidigt skynda långsamt. Det som fanns mellan dem, vad det nu än var, var något skört och värdefullt att ingen egentligen ville krossa den nattgamla isen på något sätt. De utbytte nummer, Christel nu med sin fulladdade telefon och lovade att höra av sig så fort det bara gick. Det gick mot bättre vetande. Men trots ville han för en gångs skull gå emot alla försiktiga varningsklockor och stal en första kyss precis när Christels taxi körde upp på trottoarkanten och tutade otåligt två gånger. Efter Christel hade satt sig i bilen och taxin åkt sin väg så stod Deuz kvar helt paralyserad. Det kändes som om han hade en blandning av fjärilar, fyrverkerier och sockerdricka inom sig. För första gången i sitt liv så insåg han att han var kär!

Nu hann inte Deuz ringa och bjuda ut Christel på en dejt så fort som han hoppades på att han skulle kunna göra. För en eftermiddag när han kom hem så upptäckte han att Frankie låg i soffan och hade en massa grönt dreggel kring munnen. Frankie bara lyfte lite moloket på huvudet men orkade inte hälsa sin husse välkommen och det här var en kisse som normalt alltid var väldigt pigg och lekfull. Framför allt när husse kom hem och behövde sova. Därför förstod Deuz att det var allvarligt.

Så det blev en ilfärd till närmaste veterinär för undersökning. Tack och lov så kunde Deuz får en jour-tid så de fick snart komma in och bli undersökta.

Deuz hade infekterats av något på någon av sina vandringar när han hade varit ute konstaterade veterinären.  Vad var svårt att säga. Tack och lov så var det lätt att behandla och Frankie gick därifrån som en riktigt pigg, frisk och glad kisse.

I motsats till den här stackars jycken….

Några dagar senare ringde Louise Deuz på hans mobil. Han hade gått och dagdrömt och inte alls noterat vem det var som var på nummerpresentatören. Så utan att tänka sig för svarade han. Deuz hade inte pratat med henne allt sedan den katastrofala dejten i parken. Han intalade sig själv att det bara var för att han inte haft tid. Men insåg bistert att han nog hade lagt ganska mycket tid på att undvika henne.

-Hey, sa Louise i luren. Jag vet att det var länge sedan vi träffades och så. Men vi skulle verkligen behöva prata. Kan vi träffas ikväll?

Deuz kände en tung sten i bröstet. Han visste att han inte hade skött hela den här historien med Louise rätt. Till exempel så hade han inte officiellt gjort slut med henne utan mest låtit det hela rinna ut i sanden. Jäklar att han var så konflikträdd!

Han visste att det var fel, men som en slags backup så tog han med sig ett av de serum som han hade kokat ihop på labbet. Om det fungerade som det var tänkt så skulle det ta udden av de värsta känslorna som han kunde förvänta sig från Louise. Om han nu bara hade haft tid att testa det först…

 

-Hey Louise! Long time no see! Deuz hörde hur glättig han lät på rösten och inom sig förbannade han sig själv för att han var så jäkla konflikträdd. Alltså allvarligt. Hur svårt skulle det vara egentligen? Det enda han behövde göra var ju att tala om för stadens hetaste rödtopp att han inte längre var vare sig intresserad eller tillgänglig. Lätt som en plätt, eller hur? Desperat så letade han efter en ursäkt att kunna få smita undan. Men lyckades inte hitta någon. Istället så försökte han sig på ett ansträngt leende som inte riktigt nådde ögonen.

I sista sekunden så ångrade Deuz sig och han valde att hälla ut det medhavda serumet i en blomkruka. Han ursäktade sig snabbt och gick över till baren och bad bartendern att fylla på e-kolven med husets bästa alkoholfria röda vin istället. Han kände att han var skogarnas värsta fegis. Men att gå så långt att han skulle droga någon – nej så lågt ville han verkligen inte sjunka. Och till en början så verkade Louise verka väldigt lugnt och sansad trots omständigheterna. Han började berätta om Christel och om den slump som gjorde att de hade träffat varandra.

Till en början verkade Louise ta det med ro. Men när Deuz berättade om hur han och Christel hade kyssts och hur han hade kännt det som om hela världen stod still omkring honom så fullkomnligt exploderade hon. Louise gav honom en lång utskällning och kallade honom för ord som han knappt visste vad det betydde, förutom att de inte var säskilt smickrande. Helt klart och tydligt var att Louise och Deuz inte hade haft riktigt samma uppfattning kring vart deras relation varit på väg. Där Deuz hade sett ett avslut, ett obekvämt sådant, men ändock ett avslut vid badtunnan så var det uppenbart att Louise mer hade sett det som ett gupp i vägen och hade ansett att de fortfarande var tillsammans… Deuz stod som fastfrusen av sin egen Simstråle och lät henne dock fortsätta skälla ut honom i goda 10 minuter för han insåg att han nog förtjänade det. Innerst inne var han glad att hon blev arg på honom istället för ledsen. Han kunde hantera arga kvinnor, men inte de ledsna.

Ett par dagar så gick Deuz omkring och kände sig allmänt eländig för att han varit en sådan feg skitstövel. Men sedan så insåg han, en vecka efter att Louise och han officellt hade gjort slut, att han inte var miserabel för att han tyckte synd om sig själv eller skämdes. Deuz kände sig melankolisk och ur  balans för att det var något som fattades. Det var någon som fattades i hans liv. Christel och han hade inte pratats vid sedan den där kvällen hon hade kommit hem till honom och de hade kyssts utanför hans hus. Så egentligen hade han ingen aning om hon fortfarande var intresserad. Men plötsligt kände han att han bara var tvungen att få träffa henne igen, höra hennes röst igen. Med darriga fingrar slog han numret som han hade lagt in i sin telefon. Sju signaler gick fram innan någon svarade och Deuz var precis på gång att lägga på när hon svarade i andra änden:

-Ja det är Chris.

-Ja, euuhm… det här är Deuz Drifter. Minns du mig?

-Självklart Einstein! Jag har gått och väntat på att du skulle ringa mig. Vill du gå på den där dejten nu då?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *